Jessica Jönsson

they say we will live life dragging on the coattails holding onto dreams of false fairy tales

They tell me you're nothing more than a tragedy

I can see we’re falling
Faster down to sleep
And if tomorrow never shows
Forever yours I’ll be
I always take the wrong path to my heart
Now here I am so torn apart
Look where it got me, oh so far
From holding you
From Tasting you

But someday when the rain comes pouring down
I’ll stand and watch you while you drown
You’ll wait for me to pull you out
But I won’t be there
You always take the wrong path to your heart
Well here I am, never too far
For you to open up your arms and take me in.

you are the only one who can either fix or ruin everything in an instant

igår

en bra dag, mösspåtagning i skolan med en helt underbar stämning.

5kamp med alla treor som vi HR08 ägde

"förfest" med tre fina tjejer

sen utgång till stanleys

ja det var verkligen en underbar dag igår

---

just nu

är helt genomförkyld

klarar inte av att vara vaken eller att sova för jag hostar för mycket

lungorna värker innanför revbenen

och mina fötter smärtar efter igår

så idag, valborg

blir en ensam, hemmasittar-kväll

bara jag, mina pringles och fruktsoda

mysigt

I'm going mad, Perhaps i always was But when things was good i just didn't care

I hope you understand me
Just trying to stay positive
I ain't no preaching fucker and I ain't no do-goody-goody either
This is about when shit goes pear-shaped
And if you aren't or never have been at rock bottom then good luck to you in the big wide world
But remember that one day shit might just start crumbling
Your bird might fuck off or you might lose your job
It's when that happens that what I'm talking about will feel much more important to you
So if you ain't feeling it, just be thankful that everything's cool in your world
Respect to BC
Positivity

"where were you?" "i'm sorry i had to leave for a while" "no i mean why haven't you hold me? cause i can always feel you here, always, no matter where you are in the world" ♥

ibland bestämmer kärleken sig för att försvinna. att gå helt oförmärkt.

ibland bestämmer kärleken sig för att lämna, med ett riktigt avslut, och tårar.

men ibland, ibland så har kärleken inget val.

ibland tvingas kärleken att lämna, mot sin vilja.

att det finns människor, i ett litet rum med fula kostymer, som kan bestämma.

som kan bestämma att man måste säga hejdå

att dom kan tvinga en pappa att lämna fru och barn

helt ofattbart

och jag kan inte ens tänka mig hur någon av dom två måste känna sig nu

men jag hoppas

nej jag vet

att ni är starka

like a fool I've trusted you, still I'm hopelessly in love.

ibland är det svårt att veta ens vad man själv vill.

när jag är i ett förhållande

så avundas jag mina singel kompisar, som kan göra i princip vad som helst

utan att behöva tänka på någon annan

utan att vara bunden till någon

men när jag är singel

så är jag avundsjuk på mina kompisar med förhållande

att veta att man alltid har någon där som älskar en

som saknar en

och som vill vara med en

det måste nog vara det bästa

bättre än ensamheten

beroende på vad man gör ensamheten till

---

skolan har börjat igen, det som kändes som sommarlov där för en liten stund..

det känns jätte konstigt och jätte jobbig

har så mycket att göra

borde inte sitta här

men snart är det över

bara fem veckor kvar

FEM!

och en av dom veckorna kommer jag spendera på MALLORCA

så alltså fyra ynka veckor kvar, sen är det över

föralltid

just for once i wish someone was afraid of loosing me

you know the feeling you get when you can see the one person that have come to be a big and important part of your life disappearing.

well yes, that feeling

and you know how hard it is to actually let that person scribble himself out of your life.

so you hold on

fucking tight

but you also know that the more you hold on the more you are pushing him away

and you freak out cause you don't want to loose him

and you start telling him all those mad feelings you have for him

because you think that he will think that's cute and start liking you more

girls loves it when a guy says cute things to her

it makes us blush and fall helplessly in love

but not them sweet little boys..!

no, cause boys are assholes and only want what they can't have.

so when they know that you have fallen so hard and all you want is him

they'll start see you as boring

and they'll start looking for another chase

yeah, they'll start looking for another girl to break her heart too. 

---

it's not fair that us good girls who are just dumb enough to fall for their charm

and dumb enough to believe them

are home with broken hearts

while them bloody boys are out there, continuing to murder love.

i don't want to give love the satisfaction of me still talking about it. No, i want it to wonder why i'm not.

när man vet att man gjort allt man kan så ger man sig rätten att ge upp.

då blir man kallad lögnare och att man döljer någonting bakom tystnaden.

jag förstår inte hur det kan vara fel att höra av sig och förklara sina känslor

när det tydligen också är fel att vara tyst.

vad är det du vill egentligen?

för jag vet vad jag vill

du vet vad jag vill!

men vad fan vill du?

nu skiter jag i dehär. att blogga om kärlek är inte kul längre, det är bara kul när det går bra. så nu slutar jag med detta. det lär hända att det blir nått sånt inlägg iallafall. men nu ska ni istället få läsa om mig på andra sätt, spännande va....?

som idag till exempel, var ute med tre fina tjejer, satt på ceasars uteservering, åt god mat och drack god öl. för att fira anna-karin som fyller nitton idag, stort grattis <3

let me tell you something about love. It doesn't knock often and when it does you have to let it in

Take my hand
I give it to you
Now you own me
All I am
You said you would never leave me
I believed you
Yes, I believed

lycka, inspiration & kärlek

jag ber så hemskt mycket om ursäkt för de deppiga inläggen. men nu är det iallafall slut på det och en stor ändring ska göras! ikväll ska jag ut och roa mig med massa fina tjejer och samla på mig så mycket lycka och inspiration som möjligt, så lovar jag fina och intressanta inlägg. jag har insett (lite sent) att sorg är onödigt. vad är det för trams..man har inte tid för det. så nu jävlar.

om sanningen ska fram

det var som att försöka få en vägg att hålla om mig

nu har jag gjort mitt

mitt hjärta är nog lite större än ditt

vänner är det bästa som finns

i två dagar nu har jag varit ute och roat mig med fina vänner

i två dagar nu har jag lyckats ha tankarna åt ett annat håll

tack alla som var en del av det

---

nu är man tillbaka

återigen, är du tillbaka.

eller?

let me hear you whisper my name, just one more time

distans.

att vara så långt bort så att man inte kan prata med varann.

att inte kunna se varandra varje dag

att inte kunna berätta hur mycket man saknar varann

att inte kunna fråga vad kärleken tror kommer hända

att inte veta vad man ska göra

om man ska hålla kvar

på grund av att man är en halv värld bort från varandra

---

jag undrar om det är jobbigare än att vara så nära

så nära så man kan prata med varandra varje dag

så nära att man kan se varandra varje dag

så nära att inte ska behöva sakna varann

så nära att man kan fråga vart detta leder

fast man ändå inte får något svar

fast man ändå inte vet någonting

---

är det jobbigare att veta att kärleken vill prata med en, fast det inte går

eller är det jobbigare att veta att kärleken kan prata med en, fast han inte vill?

dagarna blir för långa utan dig

livet är för kort för att vara ledsen

livet är för kort för att hinna fastna

livet är för kort för att vänta

livet är för kort för att tänka

men..

livet är alldeles för långt

för att inte kämpa för det man tror är rätt

And as the sun cuts through the cold and tries its best to keep me warm, I loose myself in thoughts of I don't know

"du är speciell." viskar han när han är kär.

"du är precis som alla andra." fnyser han när du är hans.

i tried to clear my heart and let it go, without success.

låt mig va eller låt mig va din

hur kommer det sig att kärleken är så himla maktfull?

att den kan göra i princip vad som helst

och ändå så håller man kvar som ett fån

även den allra fegaste kärleken kommer undan med allting

man går runt som i trans, förlamad och blind

och låter kärleken utnyttja

för att man är alldeles för svag

för att kärleken stal ens stolthet

åh vad man önskar att man hade styrkan att skära bort personen från sin kropp

men vid det här laget är det försent

han fastnat där man inte kommer åt

där man är som ömtåligast

han sitter i hjärtat

med blodsprängda ögon och ett verkande hjärta

så håller man kvar

vart i kroppen sitter den sista lilla lilla biten hopp?

för jag skulle gärna vilja slita den i stycken för att sedan kunna gå vidare

man vet ju! man vet att det är i onödan

att man beter sig som ett löjligt litet barn

att kärleken inte förtjänar ens tårar och smärta

men här är man.

de miljoner frågor som snurrar i huvudet ger en huvudvärk

man vill ha svar, man vill att detta ska gå över

men man vet inte när man är redo för att höra

för att höra det man vet kommer bli sagt

nej

kommer det innebära en större smärta?

för i så fall nöjer jag mig med att inte veta

fast det förstås, kan det bli värre än så här?

---

Jag vill gärna tro att du kommit hit för att stanna
Jag vill gärna tro att du är den du utger dig för
Jag lyssnar till dig, du är varm och förtrolig
Jag lyssnar till dig och vill gärna tro allt jag hör

Men jag tror att det som har makten att föra oss samman
rimmligen också har makten att dra oss isär
Jag tror att allt som kan byggas också en gång ska raseras
ändå håller jag om dig så ömt varje gång du är här

du är överallt men inte i mitt bakhuvud, inte idag.

jag ber om ursäkt men jag har ingen kontroll

jag såg allting klart men jag gick som i trans förlamad och blind fann jag att inga utvägar fanns

Jag också, ville väl andra
och ljusare stigar att gå
andra stigar att vandra
förrn mörknaden faller på.
Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka
så bara till vardagsro.
Jag också, kunde väl hitta
ett ärende, likasom du.
Det blir lite tradigt att sitta
och stirra tillbaks

Som nu.

jag vill ha dig, varenda liten del av dig.

idag hamnade jag bredvid ett par i 18års åldern på bussen. dom satt bara och förklarade hur mycket som älskade varandra hela resan, och pussades. jag blev spyfärdig och nästan lite arg. det kändes nästan som att dom satt och hånade alla andra som inte samma sak och det gjorde så att jag ville slå dom. är inte det tragiskt? varför ska man bli arg för att dom har något som man själv inte har? varför ska det kännas som ett slag i ansiktet? man vet ju att dom bara har ögonen för varandra och inte tänker på att det faktiskt sitter människor runt om. som kanske reagerar, som också vill ha det dom har men som är alldeles ensam, någon som kanske blir ledsen.

men kärlek är ju det finaste som finns och man ska inte vara rädd för att visa det!

nej man ska inte vara rädd för att visa sina känslor.

sömnproblem

alla tjejers rättiget

känns som om denna goding Ryan Gosling, eller som han kanske är mer känd för Noah Calhoun, borde vara alla tjejers rättighet?

jag får andningsproblem och hjärtklappning när jag ser denna bild.. gosh..

vi gick vår fina väg tillsammans, bland rosenbuskar och sommarvärme. tills du valde att ta en genväg.

det fulaste sättet att säga hejdå på

är att inte ens säga hejdå

att bara vända ryggen till

utan någon som helst förklaring

vi gick våran väg tillsammans

inte såg jag något slut inom ögats räckhåll

nej jag trodde vägen var längre än så

tills jag märkte att du började gå fortare

och jag såg dig försvinna

utan att ens vända dig om

vad hände?

är jag värd så lite i dina ögon

är jag inte ens värd en förklaring

var jag bara någon

en i mängden

ingen speciell

säg det i så fall

så kan jag tacka för mig

här har du mitt hjärta, i dess vackraste form och färger. ta hand om det

Att existera är enkelt, men för att leva krävs det mod

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut.
De slocknade, ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Jag stannade, högst förlägen
allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år 
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt - men det går.

---

i need you so much more than you need me.

varför är det så att man sitter som ett plåster på den människan man trodde var kärlek. fast man verkligen vet att den personen inte var värd ens en endaste centimeter av din kropp, eller inte ens den lättaste kyssen från dina läppar. ändå sitter man där. och man känner att varje dag så rycker "kärleken" bort en, bit för bit. sakta. och man hör hur hjärnan skriker "men slit bort mig då din jävel och gör det fort och smärtfritt!" fast samtidigt hör man hjärtat viska "nej, inte än. snälla." och så tar man tag ännu hårdare.

varför ska det vara så jävla svårt att släppa när man känner att det är de kärleken ber om.

varför kan man inte acceptera?

är det inte orättvist

When your sparkle evades your soul, I'll be at your side to console

I'll make you happy, baby
Just wait and see
For every kiss you give me
I'll give you three
Oh, since the day I saw you
I have been waiting for you
You know I will adore you
Till eternity
So come on

i never thought i'd feel this silly

hjälp

jag skulle vilja vara en kille för en dag.

bara för att få reda på hur dom tänker, om dom tänker alls.

vad dom känner, om dom känner någonting alls.

vad dom vill, om dom vill någonting alls.

om det är stor skillnad på tjejer och killar

eller om tjejer bara är bättre på att visa känslor?

jag hoppas det

men jag vet inte

jag vet ingenting

fast jag tror verkligen inte att det är som denna bild visar, vissa kanske men långt ifrån alla.

jag tror att innerst inne har alla killar känslor som vill ut, men alla kanske inte är lika bra på att visa dom.

och det är verkligen inte alla tjejer heller.

men jag vill bara veta hur en kille tänker, allt skulle vara så mycket lättare då, ellerhur?

idag

aldrig älskling, aldrig..

ni vet att eftersom jag är så kär i kärleken, då är det väl nästan självklart att jag inte tycker särskilt mycket om känslokalla människor, och sånna som ser kärleken som ett skämt.

och någonting som jag hatar mest av allt, som jag verkligen inte kan förstå överhuvudtaget är otrohet.

det är det sjukaste som finns när det gäller kärlek. det är för mig ofattbart hur man kan göra så mot en person som man är kär i och kanske älskar. jag blir arg när jag hör någonting om otrohet.

och jag, en person som absolut inte kan ljuga, eller vara dum på något sätt, och framförallt inte mot en person som betyder så in i helvete mycket för mig, det skulle aldrig falla mig in att kunna vara otrogen, aldrig! det spelar ingen roll hur full man är eller hur ledsen man är eller vad som helst! det skulle ALDRIG hända!

varför kan du inte förstå det..?

Min kärlek till dig är enkel, rak och sann

jag vet inte om jag är stark nog för att hålla upp mitt snöre

eller om jag är dum nog att låta mig själv luras

jag vet inte om det är jag som är ointressant

eller om jag är någon man vill vara med

jag vet bara vad jag känner för dig

och jag vet att alla känslor

och allt jag sagt

är sant.

Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg

watching me like you never watch no one

att kunna behålla sina vänner, är en större konst än att vinna dem.

i detta inlägg så hade jag faktiskt tänkt att skriva vad som ska hända under dagen, någonting som jag lovade mig att jag nästan aldrig skulle skriva ett inlägg om. fast som tur är så är det lite kärlek i det hela, så här kommer det:

---

idag, onsdagen den sjätte april är det dags för mig och min klass att tacka för oss och ställa till med den galnaste festen någonsin. studentskiva oh yes! finns ingenting som kan beskriva hur mycket jag längtar tills ikväll!

HR08, tre hela år med er nu, har det inte gått snabbt? jag tycker iallafall inte att det känns som snart tre år sen jag kom till klassen, helt ensam! men jösses vad jag har lärt mig mycket och växt som människa, tack vare er och många lärare! den här tiden har varit utan tvekan min bästa skoltid någonsin, vi har haft så roligt tillsammans. visst vi har inte gjort så där jätte mycket som en hel klass, vilket är synd. men man blir ändå glad i hjärtat under varje kökslektion, framförallt nu det sista året då vi har lämnat den omogna perioden med vattenkrig och annat trams.

ni får mig att känna att jag inte vill ta studenten. jag vill inte gå ut i "vuxenlivet", vi har det ju så enkelt nu.

många av er har jag kommit väldigt nära och blivit väldigt bra vän med, och så finns det vissa av er som man fortfarande inte känner så bra som man hade velat. tråkigt. för vi var en väldigt splittrad klass men jag kommer fortfarande att sakna varenda en av er!

så vad säger ni HR08, låt oss slå på stort i kväll så att ingen glömmer oss! och låt oss ta vara på de sista två månaderna vi har tillsammans! nu kör vi! ♥

HR08, ni är kärlek för mig.

tom på fantasi

if this was a movie you'd be here by now

the best kind of love..

..är mellan två bästa vänner

jag älskar dig Ida Borup. Du är världens bästa vän och kommer alltid att vara det!

så många minnen och så många skratt vi har delat tillsammans, de kommer alltid att vara en del av mig!

Du är den enda människan som jag verkligen kan dela allt med, precis ALLT! och det är fantastisk!

jag älskar att vi är så pass lika att du alltid förstår mig, och att vi är så pass olika att du kan skälla på mig när du tycker jag är på väg att göra nått knasigt. även fast jag måste gå min egna väg ibland så lyssnar jag alltid på dig! det vet du!

jag kan aldrig få för mycket av dig, din glädje, dina tankar och ditt underbara skratt!

tack för att du finns

♥

magnus weideskog - somna bredvid dig

Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig
Men sängen känns så stor här utan dig
Jag undrar hur du mår
Och om du tänker på mig nu
I mina tankar finns det bara du

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Men jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
Om jag får somna bredvid dig

Dagen är okej, men på natten blir det svårt
Ensamneten slår emot mig så hårt
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel
Jag känner mig så obekväm och stel

Och jag vet, jag vet
Att jag inte fungerar utan dig
Men jag vet, ja jag vet
Att allting kommer ordna sig
För jag får somna bredvid dig

här finns det inga brustna hjärtan

ni vet när kärleken står mitt framför ögonen på en, och man helst av allt vill knyta ett snöre runt den och dra den ännu närmare, för att sedan aldrig släppa taget. fast man innerst inne vet att förr eller senare så kommer luften mellan er bli så tjock att snöret till sist inte kommer orka längre, utan brytas och falla till maken.

frågan är bara när?

och, är det värt de?

då blundar man för en liten stund.

om kärleken fortfarande står där när man öppnar ögonen igen, precis lika vacker som alltid, och om man får tillbaka sitt fåniga leende.. kalla mig dum men då tycker iallafall jag att det är värt de, oavsett.

fast det förstås, allt som borde krävas är ju bara tanken av honom

att ett telefonsamtal kan ändra ens syn på världen

älskling ta min hand, tillsammans ska vi trotsa alla livets vägar, och bara leva lyckliga.

som jag har sagt tidigare så tycker jag att det är jätte svårt att skriva utan inspiration. det blir liksom, kort och tråkigt då, och egentligen helt meningslöst. varje dag letar jag efter ny inspiration, efter nya känslor och ideer. på bussen, i skolan, framför tv'n, överallt! vart jag än går så observerar jag saker och ting som jag plockar..nyckelord från kan man säga, som jag sedan sammanfattar på denna vita lilla yta. som ett skolarbete nästan, bara det att detta innehåller lite mer intresse och kärlek!

---

här om dagen gjorde jag en fin observation som fick mig på så många tankar.

satt på en lektion i skolan, kollade ut genom fönstret och fick syn på ett ganska mycket äldre par, som gick, så gott dom kunde.. hand i hand.

hjärtanes vad vackert det var. jag såg dom framför mig, så långt bak i tiden att de själva nästan inte kan minnas.

jag såg dom i deras sena tonår, finna varann, i skolan om inget annat.

deras långa historia tillsammans spelades framför mig på en svartvit filmduk.

så mycket dom måste ha upplevt, så många vackra stunder med varandra men kanske också väldigt många gräl. och vad får vi ut av de då?

jo, att det kanske är värt att kämpa.

jag tror att man lär sig av varje litet gräl och att man kommer närmare varandra för varje litet missförstånd.

och det är synd. att i dagens läge är ibland allt som krävs ett tjafs om vilken film man ska gå och se på bio för att kärleken ska brista. fast då får man tänka såhär:

om det är så lite som krävs för att kärleken ska gå sin väg,

då är den kärleken ingenting värt att fälla en tår över,

för då var det knappast kärlek.

det finns inget vackrare än kärleken, och kärleken är du.

kärlek? enkel? vad är du för sagofigur?

du är vacker, du är maktfull, du är kärlek.

idag har jag letat, i alla hörn och kanter. jag har letat desperat efter inspiration. efter ord, vackra som fula, korta som långa, enkla som svåra. ord som kan bilda någonting vackert och betydelsefullt tillsammans. men idag har jag misslyckats. jag har varit rädd och försiktig, tänkt men tvekat. det är då man känner sig så liten. att kärleken är så blind, med andra ord dum, men fortfarande så fruktansvärt maktfull, helt omedvetet. är inte det irriterande? att den styr ens känslor, tankar och handlingar utan att ens veta om det! åh man bara önskar att den kunde

se

höra

förstå

på något sätt? fast då vi är tillbaka på ruta ett igen..

..mod

det är en ond men en fruktansvärt vacker cirkel som jag aldrig vill leva utan

ingenting spelar någon roll, så länge du är kärlek för mig.

får jag?

förlåt men jag ville inte spricka.