Jessica Jönsson

---

dagar som denna då man känner att allt är hopplöst och orättvist, då lider man också av brist på inspiration när det kommer till att skriva. då har jag ett tips. man blundar, och trycker ner en tangent, den bokstaven det blir ska också bli den första bokstaven i det första ordet. efter de så kommer bara orden fram automatiskt, helt utan någon vidare ansträngning eller eftertanke. det är oftast då det man skriver blir som bäst också. själv fick jag bokstaven J, jag..

---

jag är fylld av så mycket känslor och tankar just nu, både bra och dåligt. det påverkar min sömn, för inte kan jag sova. jag vet verkligen inte hur jag ska klara av att uttrycka mig för att någon person ska förstå, för att du ska förstå. mitt hjärta bara bultar i bröstet, det bultar så hårt för den vill att du ska höra, den vill att du ska förstå utan att mina läppar behöver röras. det är dom hårda slagen och de djupa tankarna som gör så att jag förstår, jag förstår att detta är kärlek. gör du?

kärlek. vem är inte kär i kärleken? den är ju så fantastisk, på alla sätt och vis, men den är också en stor orsak till mycket tårar, lidande och frustration. det har jag lärt mig. man lär sig också av sina misstag men jag tror att det krävs många mr wrong för att man ska kunna möta mr right, någon som är alldeles rätt för en nu kanske inte alls är rätt för en om 1 år, människor förändras hela tiden så jag tror nog aldrig att man kan vara 100% säker.

jag är kär. och jag älskar det! dedär pirret i magen och leendet från öga till öga som gör så att man ser alldeles fånig ut när man träffar honom, pratar med honom eller tänker på honom! hur underbart är det inte att känna så?

---

jag vet inte hur man ska ta och beskriva kärleken. om man frågar ett litet barn om vad dom tror att kärleken är för något så får man som svar: "en skön känsla", "man blir glad", "pirr i magen". och allt det där är ju visserligen sant, men jag tror att det är så mycket mer än så, det är inte bara en skön känsla fysiskt i kroppen. nej. det är någonting som händer inom en, psykiskt. man gör saker som man i vanliga fall inte skulle göra och man kan säga saker som man i vanliga fall skulle tycka låter hur larvigt som helst. men man bryr sig inte. det finns liksom ingenting där emellan. ingenting som kan hindra en från att säga precis vad man tycker och tänker, som man i vanliga fall verkligen skulle passa sig för och tänka efter innan eller helt enkelt inte våga.

det är så underbart att känna allt det där för en speciell person, men ännu mer underbart att veta att en speciell person känner så för en själv.

---

man blir så dum av kärleken ♥