pushing the fear away


det är svårt att säga hejdå när det aldrig riktigt tog slut.

detta kanske kommer som en chock men jag lever faktiskt.
anledningen till dessa tomma veckor på bloggen är för att det har inte hänt nått särskilt spännande som jag kan skriva om. som jag nämnde i kanske mitt första inlägg så är jag inte en sån som skriver "idag var jag på stan, köpte två tröjor och gick hem". nej jag vill ju skriva något som ligger mig lite närmare om hjärtat. det gick bra i nån månad tills en kille drog iväg med mitt hjärta utan att lämna tillbaka det. sen dess har det mer eller mindre stått still här och jag känner inget behov av att skriva riktigt.
men okej, jag nämner väl några få tråkiga saker som har hänt.
- jag har fått tillbaka min nya mobil som var trasig när jag köpte den
- jag ska åka till Thailand och vara borta i en hel månad
- och jag ska åka till England i oktober för att se The Kooks spela på Manchester Academy.
tack för denhär gången.

jag ser ingen mening i att se på dig.
när jag vet att det är allt jag får
fast jag kanske skulle vilja mer
du är en sån som man antingen måste ha allt eller inget av
för allting där emellan
leder enbart till hjärtesorg.



a looser with power is the worst

nu är jag återigen lämnad ensam hemma, denna gång i fyra veckor.
ser fram emot tystnaden, lugnet, och avkopplingen.

så började mitt senaste inlägg, tills det tog stopp och det hamnade i utkast bland kanske 100 andra inlägg.
jag ser nu hur fel jag hade, att jag kunde se fram emot ensamheten.
jag har suttit hemma nu i två dagar, ensam med mina tankar. det är inte roligt
det känns helt plötsligt som jag måste ha ständigt sällskap, att ha någon nära helt enkelt.
när jag får semester på riktigt så kanske det blir bättre, har bara 4 dagar kvar nu och sen väntar 3 veckors ledighet. blev faktiskt lite på bättre humör idag också när lönebeskedet kom, det var mycket mer än vad jag hade väntat mig! score!


vem lämnade vem? jag är inte över dig än.

hela lördagen och söndagen spenderades tillsammans med anna-karin och jennifer uppe i sthlm. Vi gick runt i sthlms gator på närmare två timmar för att hitta nattklubben Sommar, som redan var fullt med en mil kö utanför. så vi gick till en annan klubb och fortsatte på vår roliga natt!
På söndagen gick vi och kollade på Red bulls lådbilsrally, förvånande många kändisar! bland andra Wille Crafoord, det gjorde mig glad.
tack tjejer för det underbara sällskapet! <3
nu vill jag bara att denna jobbvecka ska vara över så jag kan dra till sthlm för ytterligare en utgång!
och på måndag planeras det en modellfotografering!? men vi får väl se hur det blir med den saken!

my fingertips are holding on to the cracks in our foundation

min ilska från igår har förvandlats till tårar, besvikelse och frustration.
det är ofattbart för mig hur man kan göra så mot en människa
som man säger att man tycker om
när man ljuger
utnyttjar
och testar
din förmåga att vända allting mot mig beundrar jag
du kan din grej, helt klart
det är som om du läst från en bok,
steg för steg vad du ska göra
det finns miljoner kopior på den boken
nästan alla killar äger en
ändå lyckas jag tillåta det?
nej
du ger mig ingen chans att säga emot
som vanligt.

1/10 -11, @ Manchester academy, England


önskar att alla killar kunde vara som den du låtsades vara

Oh that boy's a slag
The best I ever had
The best I ever had
Is just a memory and those dreams
Not as daft as they seem
Not as daft as they seem
My love when you dream them up



RSS 2.0