vi dansar nog för sällan
bloggen översvämmar av besökare och inne på mailen finns det inget slut på de arga kommentarerna över att jag är dålig på att uppdatera.
jag skoja.
jag skoja.
det är lika mycket lugn och ro som det är innanför mina fyra väggar. Jag kanske borde kika in hit oftare och lämna några skakiga rader. Det är ett jävla tjafs om att "man måste prata om det", "öppna upp och släpp ut allt, håll ingenting inom dig!". Men vill man prata om att man nu måste äta mediciner för att klara vardagen? Nej, för det är in i helvete pinsamt.
Nä men annars då? Jo det enda som håller mig gåendes är världens finaste kille som förgyller mina dagar, men det vill jag inte heller prata om för vips så kanske han också är borta. Njut för stunden Jessica, njut för stunden.
På måndag slår vi upp dörrarna för säsongens första lunch ute på Vidbynäs, ett nytt år och nya kollegor. Jag har absolut inga förväntningar och jag undrar hur det kommer att gå. Fast.. det vill jag ju egentligen inte heller prata om.
Någonting jag vill prata om däremot är..
Någonting jag vill prata om däremot är..
skoja
jag vill inte prata alls.
