sometimes it takes something fucked up for us to realize just how fucked up we are.
"When i was like fifteen all i wanted was to get older. And now i am and i can do anything. I can drink, vote, drive, fuck. I'm legally an adult. But i have realized two things.
One: I would do anything to go and get them years back.
Two: I have never felt more alone"
One: I would do anything to go and get them years back.
Two: I have never felt more alone"
-adulthood.
det går inte att förklara men det är så jag funkar
han är snäll. han är fin. han är rolig. han tycker om mig. för mycket.
så jag antar att det är dags för mig att göra som jag alltid gör när någon tycker om mig för mycket. säga hejdå. hejdå.
så jag antar att det är dags för mig att göra som jag alltid gör när någon tycker om mig för mycket. säga hejdå. hejdå.
rädslan går över men oron stannar kvar
jag tror att jag kom på det här om dagen. Jag tror att jag kom på varför jag puttar bort alla innan dom fått chansen att komma nära. Jag bemöttes av en fråga av en kille för ett tag sedan. Han frågade om jag hade en rubbad bakgrund för han klarade inte av tjejer med rubbad bakgrund. Men jag behöver någon som klarar av mig och allt som har med mig och göra. Inte någon som gömmer sig för problem. För vi alla har problem. Idiot.
God natt världen
Jag hör dom prata ifrån vardagsrummet, bordet är dukat med fredagsmys och tända ljus, dom skrattar. Jag ligger i skuggorna av mina väggar som skriker ut ord som ful, idiot, ensam, loser och värdelös. Under september mörkret så försöker jag stänga ute allt. För jag bryr mig inte längre.
igenkännelsehumor #38
Nej.
Jag är i chocktillstånd. Nej nej nej nej. sluta ta över oss. Nej. Nej. Nej. Snälla. Nu ska jag lägga mig och gråta tills du kommer hem.
come on skinny love just last the year.
jag tror inte att det finns någon väg ur. vart jag än vänder mig står nästa karusell på tur. man får vänja sig och inse att det är så här det jävla livet kommer att se ut.
det är ett jobb att driva ungdomen ur sin kropp.
ni ska få läsa om allt
Du har alla de rätta orden för att förändra världen men ändå sväljer du din tunga. Du spenderar ditt liv i tystnad med rädsla för att välja fel ord. Om ingen får någonting höra hur ska vi då lära oss din historia? Så snälla kom igen. Du har ett hjärta som bultar som ett lejons så varför låter du det tystas? Älskling vi är lite olika men det finns ingen mening att skämmas, sluta göm dig och snälla kom igen.
Jag vill sjunga, jag vill skrika tills orden torkar ut. Eller kanske klottra ner allt på papper för jag är inte rädd, dom kan få läsa allt. På natten väcker vi grannarna medan vi sjunger våran blues. Vi ska se till att minnas för vi alla spelar någon roll. Om sanningen skulle bli förbjuden låt oss bryta alla regler, snälla, kom igen. Låt oss få radion att spela våran låt igen, det är dags att vi får speltid i vår version av livet. Det är ingen mening att vara rädd, jag ska spela med dig min vän. Så snälla, kom igen. Vi är alla beundransvärda människor så när lät vi oss bli så fyllda av rädsla? Nu har vi äntligen funnit våra röster så kom och ta chansen, låt mig sjunga med. Jag vill sjunga, jag vill skrika tills orden torkar ut. Eller kanske klottra ner allt på papper för jag är inte rädd, dom kan få läsa allt.
Jag vill sjunga, jag vill skrika tills orden torkar ut. Eller kanske klottra ner allt på papper för jag är inte rädd, dom kan få läsa allt. På natten väcker vi grannarna medan vi sjunger våran blues. Vi ska se till att minnas för vi alla spelar någon roll. Om sanningen skulle bli förbjuden låt oss bryta alla regler, snälla, kom igen. Låt oss få radion att spela våran låt igen, det är dags att vi får speltid i vår version av livet. Det är ingen mening att vara rädd, jag ska spela med dig min vän. Så snälla, kom igen. Vi är alla beundransvärda människor så när lät vi oss bli så fyllda av rädsla? Nu har vi äntligen funnit våra röster så kom och ta chansen, låt mig sjunga med. Jag vill sjunga, jag vill skrika tills orden torkar ut. Eller kanske klottra ner allt på papper för jag är inte rädd, dom kan få läsa allt.
jag ser människor men ingen mänsklighet
om du börjar känna oro krypa fram inom dig, eller kanske till och med någonting som kallas för sympati. Då vill jag att du går här ifrån. Då behöver jag inte dig. Precis som katten så hamnar jag alltid på fötterna, även om dom skulle gå av i smällen. Stanna istället och förstå, förstå att det inte är ett dugg jävla synd om dig.
give me a break
- här luktar det ju inte mat!
- hej, jag mår bra tack hur mår du själv?
- dom ringer från jobbet och säger att saker och ting tar slut och det är missnöjda gäster!
- jo min helg har varit bra tack hur har ni haft det?
- varför har du gjort såhär i köket och vart är allt?
- det var så lite jag ville bara hjälpa till.
- hej, jag mår bra tack hur mår du själv?
- dom ringer från jobbet och säger att saker och ting tar slut och det är missnöjda gäster!
- jo min helg har varit bra tack hur har ni haft det?
- varför har du gjort såhär i köket och vart är allt?
- det var så lite jag ville bara hjälpa till.
dom slår mig till marken men jag reser mig upp med en blick som säger "var det allt?"
sitter nu slukad av de kalla väggarna efter en kväll i helvetet. Det är så mycket lättare att kriga ensam. Nu ska jag ge upp denna dag och låta mardrömmarna ta fart. Vart är du nu, min drömfångare?
vi måste prata
för jag har en sak att berätta. Jag måste prata med någon för att jag är rädd. Det finns liksom inget mellanting. Rädslan är mitt täcke när jag sover och mina kläder när jag är vaken. Jag är rädd för min framtid och jag är rädd för mitt förflutna. Nu har du dykt upp på min filmduk och jag är rädd för dig. Jag är rädd för dina problem och att dom ska få ta plats i mitt liv. Jag är rädd för att du ska hålla mig för hårt och jag är rädd för att du ska släppa mig. Jag är rädd att du ska komma för nära inpå och jag är rädd för att stå i skuggan. Jag är rädd för att vara med någon och jag är rädd för att vara ensam. Trots min rädsla så mår jag nog bättre så, något annat vore slöseri med tid för den tiden kommer ta slut. Den kommer inte lämna annat än skarpa minnen och ett sårat hjärta. Därför är jag nog rädd för att jag måste låta dig och alla andra gå. Men snälla nån förklara för mig, hur blev det så?
kapitel 1
Ett litet rum. Fem stolar. Vita gardiner som solen bländar igenom. Tre främmande människor med ett anteckningsblock. På en timme fick dom fram mer om mig än en livstid med min mamma. Dags för dom att bedöma det akuta och för mig att vänta på en till kallelse. Hur blev det såhär?
