dom slår mig till marken men jag reser mig upp med en blick som säger "var det allt?"

sitter nu slukad av de kalla väggarna efter en kväll i helvetet. Det är så mycket lättare att kriga ensam. Nu ska jag ge upp denna dag och låta mardrömmarna ta fart. Vart är du nu, min drömfångare?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0