när jag inte hittar orden i min höstack jag kallar för tankar.
jag önskar att ni alla kunde finna plats i mitt blåa huvud.
nu har detta blivit lämnat som en vit yta alldeles för länge. Min nedstämnda och desperata hjärnhalva skriker hela tiden, förutom när jag sätter mig här, Jag vet inte hur man omvandlar dessa skrik till ord. Jag vill inte ha dig för ensamheten har börjat bli en vana och det kan vara den som är Jag. Jag är upp och ner vänd och jag tror att jag tror att det kanske är någon lika upp och ner vänd som kan förstå. Fast det sägs att för 150 kronor så kan en okänd människa förstå, att en okänd människa ska kunna hjälpa. Men tänk om hjälpen inte hjälper?
