jag ser människor men ingen mänsklighet
om du börjar känna oro krypa fram inom dig, eller kanske till och med någonting som kallas för sympati. Då vill jag att du går här ifrån. Då behöver jag inte dig. Precis som katten så hamnar jag alltid på fötterna, även om dom skulle gå av i smällen. Stanna istället och förstå, förstå att det inte är ett dugg jävla synd om dig.
Kommentarer
Trackback
