Att existera är enkelt, men för att leva krävs det mod

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut.
De slocknade, ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Jag stannade, högst förlägen
allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år 
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt - men det går.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0