Jessica Jönsson

ni kanske vet hur det känns, när man är så fylld av kärlek att man nästan spricker. så man samlar mod i sig, mycket mod. för att sedan öppna sig och slänga all sin kärlek på den människan som är anledningen till alla dessa underbara känslor. man öppnar sig tills man sitter där, helt naken och blottad, man har ingenting kvar att säga för allt är redan sagt, man är helt tom på kärlek och väntar bara på att den människan ska ge lite av sin kärlek tillbaka. då känner man sig nöjd. tills man får dedär slaget i ansiktet tillbaka, eller i bästa fall en lätt klapp på huvudet som inte menar något mer än "aaw". då vet man. okej. han blev rädd. förlåt.