Jessica Jönsson

idag hamnade jag bredvid ett par i 18års åldern på bussen. dom satt bara och förklarade hur mycket som älskade varandra hela resan, och pussades. jag blev spyfärdig och nästan lite arg. det kändes nästan som att dom satt och hånade alla andra som inte samma sak och det gjorde så att jag ville slå dom. är inte det tragiskt? varför ska man bli arg för att dom har något som man själv inte har? varför ska det kännas som ett slag i ansiktet? man vet ju att dom bara har ögonen för varandra och inte tänker på att det faktiskt sitter människor runt om. som kanske reagerar, som också vill ha det dom har men som är alldeles ensam, någon som kanske blir ledsen.