låt mig va eller låt mig va din

hur kommer det sig att kärleken är så himla maktfull?
att den kan göra i princip vad som helst
och ändå så håller man kvar som ett fån
även den allra fegaste kärleken kommer undan med allting
man går runt som i trans, förlamad och blind
och låter kärleken utnyttja
för att man är alldeles för svag
för att kärleken stal ens stolthet
åh vad man önskar att man hade styrkan att skära bort personen från sin kropp
men vid det här laget är det försent
han fastnat där man inte kommer åt
där man är som ömtåligast
han sitter i hjärtat

med blodsprängda ögon och ett verkande hjärta
så håller man kvar
vart i kroppen sitter den sista lilla lilla biten hopp?
för jag skulle gärna vilja slita den i stycken för att sedan kunna gå vidare
man vet ju! man vet att det är i onödan
att man beter sig som ett löjligt litet barn
att kärleken inte förtjänar ens tårar och smärta
men här är man.

de miljoner frågor som snurrar i huvudet ger en huvudvärk
man vill ha svar, man vill att detta ska gå över
men man vet inte när man är redo för att höra
för att höra det man vet kommer bli sagt
nej
kommer det innebära en större smärta?
för i så fall nöjer jag mig med att inte veta
fast det förstås, kan det bli värre än så här?


Jag vill gärna tro att du kommit hit för att stanna
Jag vill gärna tro att du är den du utger dig för
Jag lyssnar till dig, du är varm och förtrolig
Jag lyssnar till dig och vill gärna tro allt jag hör

Men jag tror att det som har makten att föra oss samman
rimmligen också har makten att dra oss isär
Jag tror att allt som kan byggas också en gång ska raseras
ändå håller jag om dig så ömt varje gång du är här



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0