Jessica Jönsson

jag tror att detta ska vara mina 30 glada dagar. istället blir dom fyllda av rädsla. ju närmare hemresan vi kommer desto mer tar mardrömmarna fart. vet inte hur många gånger jag har vaknat gråtandes och kallsvettig efter att ha drömt att vi åker hem. för vad har jag att komma hem till förutom familjen? ett patetiskt liv där jag skulle vilja byta ut varenda liten detalj. ge mig nått nytt, nått spännande. för jag är så jävla uttråkad att det börjar bli skrämmande.