always loved and never forgotten
jag kan knappt förstå själv att jag har blivit så här himla påverkad av flygplanskraschen och Stefan Liv's död.
eller att jag spillt så många tårar
som sagt det finns inga ord att beskriva denna sorg och chock med
jag minns då jag hatade Liv, då jag tyckte att Jhonas Enroth skulle stå i det svenska målet istället
men när jag accepterade det hela och insåg att han var kung i målet så minns jag mig själv säga "fan vad jag älskar Liv!"
det känns fortfarande helt overkligt och jag vill vakna och höra att det inte är sant.
han var en stor landslags stjärna och hela Sverige är i chock
alla tankar går till hans fru och små barn
det hela är så jävla tragiskt
vila i frid Lokomotiv <3
Kommentarer
Trackback
