du är nog den

Om det spelar nån roll så förstår jag dig bättre nu
Jag har känt mig precis lika hård och kall som du
Du är rädd för stora ord jag är rädd för allt
Men följ med mig hem så kan vi prata eller inte alls

Jag vägrar gå där vägen är för lång
För jag hittar varken fram eller tillbaks
Jag är så mycket bättre i fantasin
Fast jag vet att den får man inte leva i

Det har sagts att jag förtjänar någonting mer
Men jag undrar vilken del av mig dom ser
Ibland glömmer jag bort att jag är fri
Att det inte va såhär det skulle bli

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0