dear God, I hope I'm not stuck with this
ja, hur värdelöst är det inte att bli vuxen. att det är de enda man vill när man är liten, "för då har man mycket pengar och kan köpa hur mycket godis man vill".
det är de enda man vill när man är någonting där emellan, "för då kan ingen bestämma hur länge man får vara ute om kvällarna, eller när man ska städa sitt rum".
jag har varit fri från skolan och varit fast på jobbet i ca tre månader nu.
och jag kan ändå inte förklara hur mycket jag skulle vilja gå i skolan igen, gå tillbaka till det "enkla livet".
här vill jag redan tacka för mig.
- just en sådan kväll som i kväll,
att min ringhet betroddes ett vevpositiv
på en storslagen hästkarusell.
För en barfotaknatte - en småstadsfyr,
elektrisk från tå till topp,
å, det var ett rent otroligt äventyr,
som greps i ett tigerhopp.
Min glädje förmörkades dock efter hand
och damp ner på allt plattare plan
när det skrällde en röst i mitt öra ibland:
Veva jämnt, din fan!
Tids nog var jag tämligen långtifrån glad,
stelnade till i ett flin;
och kom hem och drack ur min mjölkchoklad,
tyckte mor, men en konstig min.
Ja, så var det med det och så hände det sig
och sen hände sig ingenting mer -
Men jag grämde mig mänge och skammade mig
och tryckte mitt huvud ner.
Kommentarer
Trackback
