den vita flaggan hissas
Kom, medan tid är.
Mitt hjärtas slag, tycks viska ditt namn.
Jag målar det på väggar för omvärlden,
med mina leendens penslar.
I en önskan om att alla fick se, vem du är.
Bestiger ängslighetens berg,
paddlar utför vemodets forsar.
Tar mig genom sömnlöshetens motorvägar,
vandrar förbi längtans alla byar.
Lyssnar till dånet av skenande känslor,
sliter ut hoppets sandaler i saknadens öken.
Vill väcka minnen som länge fått sova,
med din stämmas ljuva klang.
Vill utforska platser, jag glömt hur de ser ut.
I skenet, av dina ögons lyster.
Minnet av dig bleknar,
men jag hoppas dina souvenirer räcker.
Att dina bränsletankar av kyssar,
inte ska få sina än.
Vill känna hur de bär mig framåt,
över några hinder till.
Du lovade, att vi en dag åter skulle mötas.
Om bara en liten tid.
Älskade, låt det inte dröja länge.
Då finns risken, att jag stannat.
Att längtans flod växt sig till min överman,
och mina ben tvingats vika sig.
Då finns risken, att mina hjärtslag tystnat.
Att alla mina penslar torkat, och kärlekens karta mattats.
Då finns risken, att jag glömt dig
