Jessica Jönsson

i need you so much more than you need me.

varför är det så att man sitter som ett plåster på den människan man trodde var kärlek. fast man verkligen vet att den personen inte var värd ens en endaste centimeter av din kropp, eller inte ens den lättaste kyssen från dina läppar. ändå sitter man där. och man känner att varje dag så rycker "kärleken" bort en, bit för bit. sakta. och man hör hur hjärnan skriker "men slit bort mig då din jävel och gör det fort och smärtfritt!" fast samtidigt hör man hjärtat viska "nej, inte än. snälla." och så tar man tag ännu hårdare.

varför ska det vara så jävla svårt att släppa när man känner att det är de kärleken ber om.

varför kan man inte acceptera?

Så är det och så kommer det vara tills man träffar nästa person och det börjar om igen med de underbara fjärilarna ;) tills dess håller du kvar vid det som du kanske ändå vet inte ÄR det du behöver eller ens vill ha.. men annars skulle man kanske dö av brist på action och brist på tidsfördriv att tänka på i sitt liv..?

Japp så är det MEN man kan också be nån dra jävla hårt i plåstret och bestäma sig för att ignorera den smärtan det orsakar när det ryks av och för att läka såret som blir roar man sig som satan under sin student tid och väljer att inte tänka på att det gör ont...man beter sig som en kille helt enkelt... och plötsligt så gör det inte så ont längre...så Jessi slit på och offra inte det som ska vara den roligaste tiden i ditt liv på att må dåligt, festa och ha så kul du kan så kommer det att gå över så småningom och som Rebecca sa fjärilarna kommer tillbaka (men i bland kan det vara rätt skönt att slippa "omkring farande kittlande med sina vingar i magen flygfäna" ett tag

och kanske roa sig lite utan att det behöver betyda så mycket...

Kärlek till dig Jesso smarta starka vackra (lite för smala...) Jessi pessi phu!

håller med becca och anna.

du är värd något så mycket bättreee. <3

Anna är ju alltid så jäkla vis!! En vis gammal gammelmoster tror jag....

Jag tror också man håller kvar för att man är "kär i kärleken" som du själv säger och när du inser det så spelar det andra inte sån himla roll längre, det gör inte ens särskilt ont att dra bort plåstret och man kan festa vidare helt enkelt ;)